När jag bodde i England var de två små flickorna jag tog hand det bästa botemedlet mot hemlängtan. Särskilt den yngsta som var 3 år då. Trots att hon var så liten kunde hon verkligen läsa av en situation och det hände att hon smög in en liten hand i min eller klättrade upp i mitt knä "Don't be sad Isabelly-Jelly" precis vid rätt tillfälle. Då kunde jag ju inte vara det längre.
I dag träffade jag Smiley och hennes lilla 3-åring och nya bebis. Båda är söta som socker! Den äldsta fotade jag i mitt allra första Tofsen-jobb och det är egentligen sjukt hur stor hon har blivit sedan dess. Jag har ju sett henne men ändå. Så söt! I dag tog jag bilder på båda.
Vi mötte upp i Slottsskogen, där finns tydligen en lekplats som är jättepopulär bland småbarnen. Det var så mysigt, för Smiley som jag kallar henne för att hon jämt är så glad, är så mysig. Efter lek och stoj fikade vi på Linnégatan och jag fjäskade massor med den äldsta tjejen. Till slut tyckte hon att jag skulle följa med henne hem för att titta på Trassel och leka mer. Åh, vad glad jag blev trots att jag inte kunde följa med. Innan jag åkte hem stack hon faktiskt sin lilla hand i min och det gjorde mig så glad. Barn är det allra finaste som finns tycker jag. Särskilt när de är så små att deras uppriktighet riktigt strålar kring dem.
Resten av dagen har jag faktiskt förberett inför flytten. Det är väldigt roligt faktiskt, jag älskar teservice som jag fått av Farmor och alla andra personliga saker som jag samlat på mig under åren. Nej, jag tänker inte flytta upp allt, det är därför jag håller på att välja ut vad jag kommer att behöva. En röd vattenkokare i alla fall. Vuxenpoäng det där :D